Att jag har en hund som piper (mer eller mindre) är väl svårt att ha missat om man läst min blogg & det är få faktorer i vår träning som tar upp så mycket plats i mina funderingar. Tittar jag tillbaka tycker jag att vi kommit en lång väg just när det gäller denna biten, men jag tror att jag alltid kommer att ha det med i mina tankar, funderingar och min planering av träningen. Har man en hund som piper blir man också superobservant på just ljud i alla former. Det finns ingenting som kan irritera mig som PIP!!

Krutan är förövrigt en väldigt tyst hund. Hemma finns en brun herre som skäller mer än gärna, men Krutan hänger ALDRIG på. Någon enstaka gång kan det komma ett skall om de leker väldigt häftigt, men annars aldrig. Jag blir alltid lika förvånad när han skäller och han har ett ganska "fjantigt" skall faktiskt.  

Men varför piper han då???   Jag tror (vet) att det handlar om just förväntan, frustration och alldeles för hög aktivtetsnivå. Och självklart har jag skapat detta genom min träning och inte varit observant på just ljud. Jag har heller aldrig tidigare haft en hund med så hög arbetsmoral och intensitet som Krutan har (vilket jag är evigt tacksam för). I början jobbade jag med att träna väldigt mycket passivitet och bara belönade att han var tyst, men detta fick inte den effekten jag önskade utan skapade om möjligt ännu mer frustration. Det Krutan behöver lära sig är att växla mellan arbete och vila utan att tappa fokus. 

För hur man tränar med eller rättare sagt bort pip finns det säkert lika många lösningar som hundar och vi har testat ganska många. Vårt träning hadlar främst om att hela tiden arbeta i rätt aktivitetsnivå. Att kunna vila när det är paus, att starta upp med rätt sinnesstämning och att kunna hantera utebliven och/eller oregelbunden belöning. Helhetsträning och kedjor är superviktigt just i detta avseendet. Jag försöker att våga använda lek och leksaker som belöning och istället vara superkonsekvent med kriterierna för att få belöning. Alltså för hög aktivitetsnivå -> ingen träning -> ingen belöning.

En annan del är att frivilliga beteenden med stadga måste fär högre värde. Krutan älskar allt som har med fart att göra vilket gör dem "självbelönande" många gånger. Att höja motivationen för att erbjuda beteenden med stadga och fokus är en annan del i vår träning.

Målet för 2011 är att till hösten tävla ett tyst lydnadnsklass III och bli uppflyttade till ELITEN!!!

Bäst att vi sticker och tränar!!

Har du funderingar kring pip, dela gärna med dej!!!