Idag känns det extra lyxigt att få vara hemma när vinden det stormar   & regnar    utanför fönstret. Har satt mej med datorn i knät framför en sprakande brasa och en stor kopp te

Men innan dagens läsning ska komma igång, så har jag lite träningsfunderingar kring Krutans frustration senaste tiden.

Det är ett par veckor sedan jag bestämde mej för att lägga bort klickern, alltså dosan inte träningstänket. Jag la upp en ny träningsstrategi och börjde jobba om viktiga grundövningar. Allt fokus på stadga, aktivitetsnivå, teknik och signalsäkerhet. Och efter det så kändes det som om Krutans frustration i träningen fullständigt exploderade i träningen!!   Och då kan ni tänka er hur frustrerad jag blir   en obra kombination helt enkelt!! Men efter fortsatt träning (på samma spår), planering, utvärdering, många tårar   och ett fantastiskt stöd från mina träningskamrater så känns det ju nu som om vinden vänt och vi är på rätt håll igen. Jag har vänt och vridit på vad det var som inte stämde under denna perioden, och igår tror jag att jag kom på det (och det är ingen kioskvältare på något sätt), det kom inget KLICK!! Så klart!! Han väntar på sitt klick som inte kommer och frustration är ett faktum.

Så nu är det upp till mej att förklara den "nya" träningen så att frustrationen minskar och fortsätter att försöka hitta ett bra sätt för att utebliven belöning ska få en annan effekt, att förstå att det är viktigt att lyssna första gången och att förhög förväntan inte leder till arbete.

På dagens träningsagenda står:

Kolla-Kula

Hakan i backen

Vittringsapportering

Stå-sitt i fjärren