Tänk om man kunde nollställa Krutan & få börja om från början?? Så många saker jag hade gjort annorlunda då! Efter otaligt många blickar i backspegeln så vet jag vad jag gjort mindre bra i vår träning, vilka delar jag tränade alldeles för lite, men framför allt vilka delar jag tränade alldeles för mycket och jag vad jag skulle vilja göra annorlunda. Samtidigt så är det väl en av anledningarna till varför jag tränar, att jag vill utveckla mina färdigheter för att bli en bättre tränare/förare?? Samtidigt vet jag att mitt sätt att träna tycker Krutan är roligt (lite för roligt ibland) och jag tror eller rättre sagt övertygad att eftersom vi aldrig använder korrigeringar så kommer jag att kunna träna om utan att hans engagemang påverkas eller att han blir osäker.

Men om jag ska vara ärlig och realistisk så är det vissa eller kanske ganska många delar i grundträningen (som jag ser på grundträning idag) som vi inte har tränat ordentligt och där Krutan & jag inte är på samma nivå. Krutan behöver bli mer lyhörd för mina signaler, stadgan måste bli mer värdefull men framför allt måste vi hitta en annan aktivitetsnivå där han jobbar i ett mer jämnt tempo.

Jag är inte heller intresserad av att tävla om jag inte verkligen tror att vi kan kamma hem ett 1:a pris med marginal och med väl utförda moment. Självklart vet jag att allt kan hända, men jag tänker inte anmäla mig och "hoppas" på att det kan gå och att domaren "inte" ser allt som kanske inte är färdigt. Eller ännu värre börja leta domare som man tror sig veta inte är lika "petiga" i sin bedömning. Jag ska stålsätta mig och inte falla för mitt eget sug att tävla, för jag tycker ju att det är nästan det roligaste som finns.

Hur ska vi komma på rätt spår igen då? Det känns ju som om vi det sista åtet tränat och tränat och tränat på just stadga, attityd, fokus och anti-ljud!
En del är att Krutan ska få regelbunden massage både av mej & Ulrika på Helhund. Han har varit extremt spänd framför allt i ryggslut och bakställ vilket kan ha bidragit till en del stress. En annan del som kommer att hjälpa oss till en lägre stressnivå är att han kastrerades i höstas. Men den kanske största delen som jag ska testa under hösten är (trumvirvel)   att jag ska plocka bort klickern som belöningsmarkör! Joo, du läste rätt, ingen mer "klicker-träning"!!
Jag tror att jag helt enkelt "klickat sönder" Krutan!!! Eller rättare sagt hjärnskrynklat    honom till 500% att just detta lilla magiska klick innebär alla de sakerna jag kämpar med att vi inte ska ha i vår träning, för hög aktivitets- och stressnivå, att bjuda massor av beteenden och framför allt att fortsätta bjuda aktivitet om klick uteblir! Den tränarutbildningen vi gick 2009 är en av de bästa och sämsta sakerna jag gjort i mitt hundträningsliv! Det bästa för att jag träffade fanastiska vänner som jag älskar och som står mig väldigt nära & jag fick inspiration att träna väldigt mycket! Det allra värsta är att jag inte tog den kunskapen, värderade den utifrån min hund & våra mål som fanns redan då utan svalde det mesta med hull och hår. För vilken förare i landslaget har någon som helst nytta av att veta (och träna) så att hunden kan utgöra 50 ligg på 60 sekunder?? Och sedan dessutom inte balansera detta med stadgeträning?? INTE EN ENDA EN, det kan jag lova!! Självklart har vi ju tränat stadga hela vägen, men utifrån hur Krutan är som individ så blev det 499% för lite helt enkelt!

Nu kommer vi att backa tillbaka och endast köra grundträning och övningar och koppla ihop detta med en ny belöningsmarkör eller signal. Jag ska stoppa allt vad momentträning är i en säck och plocka fram det när vi är redo, när det är dags att börja tänka tävling igen. Det kommer inte att bli under 2011 (det är inte realistiskt) utan vi satsar på trean våren 2012 och förhoppningsvis har vår träning utvecklats så att steget mellan trean och Eliten inte blir så stort utan att vi fortfarande kör mot målet att kvala till SM 2013.

Jag ska inte ha så himla bråttom! Detta är min hobby, mitt fritidsintresse och förvisso också en livsstil. Men förhoppningsvis har Krutan med sina ringa 3½ år fortfarande många tränings- och tävlingsår framför sig och förhoppningsvis når vi till målet en dag! Det har ju ingen betydelse om han är fem, sex eller sju år då.
Nästa gång vi tävlar ska vi ha en god chans att vinna!! Det är en härlig känsla att tävla när allt stämmer!!
 

Oj det var nog det längsta blogginlägget jag skrivit på väldans länge (en kompensation för en bloggfri augusti), jag är impad om någon över huvudtaget orkat läsa mitt svammel ända hit!!

Imorgon är det dags för träning igen, denna gången i Höör!!

Den gamla träningsplaneringen har jag rivit & nu ska jag göra en ny innan jag ska krypa i säng!